Idag e de sista dagen med ortosen som hjälpmedel i min rehablitering.. Känns väl lite så där faktiskt eftersom utan den känner jag mig som bambi på hal is.. Ser säkert ut så också, känns som om ja måste börja lära mig gå igen. Kämpade man inte med de tillräkligt som liten, men inte i mitt fall.. Ne nu e de bara börja rehabliteringen på allvar, visserligen har den ju vart allvarlig under hela tiden, men vissa dagar så har ja bara inte orkat gjort träningsprogrammet som ja har fått.. Ja vet jag får skylla mig själv, men att kämpa med skadan och sorgen de e inte alltid så lätt.. Tankar och känslor som pendlar upp o ner mer än en berg o dalbana..

Vet att för varje dag som går ska de bli bättre och lättare, men just nu väntar man bara på att begravningen ska vara över så att man kan börja bearbeta sorgen på riktigt eller va man ska kalla det.. Visserligen bearbetar jag känslorna kring denna sorg under tiden, men de blir nog verkligare när begravningen e över.. De e tufft just nu i alla fall så enkelt e de men de kommer bli bättre med tiden.. Å knät kommer också bli bra, de tar bara sin lilla tid..

Just nu e ja bara trött på krångel när de kommer till alla myndigheter man ska hanskas med under sjukskrivningen, alltså människorna som arbetar på försäkringskassan undra vart deras empati och medmänsklighet är.. Trodde att personer som arbetar på såna myndigheter skulle kunna visa lite mer medmänsklighet men tydligen så e dom som inkompetenta.. Blää för krångel och försäkringskassan säger jag bara..

Har kommit fram till mycket under senaste tiden och att under denna höst och resten av året ska handla om mig själv, ska bara koncentrera mig på att finna tillbaka till mig själv o försöka hitta tillbaka till lyckliga Nina.. Den Nina ja var en gång i tiden.. Detta ska ske genom att träna o ta hand om mig själv.. Minns att när ja träna så orkade ja mer och var inte så trött hela tiden.. Så efter att sjukgymnasten säger att ja får börjar träna på gymmet så kör ja igång.. Antingen med cambridge eller gi metoden har inte bestämt mig.. Men nu e de ändringar på gång, ut med de gamla och in med de nya helt enkelt.. :))

Allt som sker i ens liv har en mening, och meningen är att man som person ska bli starkare.. en nära vän brukar säga att livet ger inte en person hinder som man inte kan klara av.. eller något liknande.. Jag känner att alla motgångar som har funnits i mitt liv, existerar inte längre allt gammalt e glömt.. Känner inget för allt som har hänt.. Muren som ja hade byggt upp e helt borta visst de kommer väl alltid finns nån slags inre mur men ska försöka lära mig att lita på människor. Men den nina jag har vart kommer inte finnas kvar när ja väl hittar tillbaka, ska sluta tänka på att göra alla andra lyckliga.. Måste tänka på mig själv också..

Detta är något jag har insett nu, under tiden man har fått vart "ledig".. Äntligen har ja börjat släppa massa saker och känner att jag börjar smått hitta tillbaka till allt i mitt liv..