Tankar under en lördag..

Så e de lördag igen, ännu en helg i mitt så spännande liv har snart sprungit förbi. Kan tala om att ja e ganska lagom trött på att vara sjuksriven, hade gärna börjat jobba nu på måndag igen.. Men de får ja ju inte eftersom man fortfarande inte kan gå ordentligt.. Kanske har mig själv att skylla lite granna också, har vart dålig på att träna på senaste tiden, ska ta o börja imorgon. Just nu känner ja inte för de.. Men från o med imorgon e de dags att börja igen.. Nu ska detta knä bli bättre så att man snart kan kasta kryckorna också. Här hemma i lghten går de bra att gå utan dom, men när de kommer till längre sträckor så måste ja använda dom.. E i alla fall glad att slippa den klumpiga ortosen.

De e snart augusti månad, fattar inte vart sommaren har försvunnit.. Tyckte nyss de var juni månad o syrran tog studenten o en annan fick "sommarlov". Snart e de dags att återgå tillbaka till skolan igen. Visserligen har ja en hel månad kvar innan de e dags för skolbänken igen, men måste snart ta o börja plugga till omtentan som jag ska göra den 16 augusti..

Innan de e dags för skola igen e de återbesök o sjukgymnast besök som ska avklaras. ska bli intressant o se va detta leder till om de blir många besök hos sjukgymnasten ett tag framöver, eller om de blir egen träning. Sen har man ju lite ångest över att träffa ortopeden o se va han säger. Återbesöket e nu i veckan på torsdag..

På fredag e de dags för en svår och sorgsen dag.. Dags att säga farväl till underbara mummu.. Vet inte alls hur den dagen kommer att gå, just nu så e sorgen lite undanskuffad. Just nu orkar ja inte hanskas med den. Fast att de e ju ett sätt att bearbeta den också.. Meen om en vecka e de dags att verkligen möta sorgen i kyrkan. De e ju inget man ser framemot, men äntligen så kanske de blir verkligt, har fortfarande svårt att förstå att de verkligen har hänt. Att hon alltid kommer vara borta.. Att hon har lämnat oss här på våran jord. Att hon har blivit en vacker ängel, och att hon finns där bland alla andra nära och kära som vi har förlorat.. Såna här tillfällen då tänker man på alla andra som man har förlorat åren igenom.

Det e aldrig lätt att förlora någon som man älskar, en person som alltid funnits där för oss.. Men kommer alltid minnas henne som mummu, hon kommer alltid vara min mummu..

Nu när man e lite äldre och har börjat förstå vad verkligen vad en familj e, så börjar man själv fundera på vad som egentligen betyder för mig som person. Vilka som verkligen e ens familj? Det gör ont inom mig nu när ja verkligen har förstått att en del av min egna familj har försvunnit. De kanske e dumt att skriva de här, men jag känner mig lite övergiven av dessa personer. Vad har man gjort? vet att dom brukar säga att vi alla e äldre och har vårt egna liv att leva. Vi e inte små barn längre, men för mig spelar de ingen roll. Fast man e äldre och har ett eget liv betyder de inte att familjebanden försvinner. De kanske innebär att personer i ens närhet verkligen har talat sanning igenom ens barndom, men jag har väl aldrig velat inse sanningen. Undra va min egna pappa skulle säga om han levde nu? skulle han vara stolt över mig och mina syskon? de e bara tankar som snurrar..

Detta inlägg blev inte som ja tänkte men tankarna i mitt huvud tog över lite granna.. De e rätt mycket att kämpa med.. Knä, sorg och sen alla myndigheter. De e inte kul att behöva bearbeta allt på samma gång. Men försöker att vara stark. Har en underbar familj och underbara vänner som finns här för mig. :)) utan personerna i mitt liv skulle ja aldrig klara av detta.. :)) tack alla..

Sköt på att ta bort ortosen tills idag, eftersom ja bestämde mig för att ta en tur i tvättstugan igår.. Försökte gå ner för trapporna utan den, men ja de gick väl inte som jag själv hade planerat.. Så använde ortosen hela dagen igår också.. Men idag så har den fått legat fint på golvet.. Meen ja de e som att vara liten igen och lära sig gå igen, skit jobbigt att inte veta vart benet e riktigt. De e väldigt ostadigt eftersom musklerna i det högra benet inte e på sin topp just nu. De e väl meningen att träningsprogrammet ja har ska hjälpa emot de o bygga upp musklerna igen.. Men de e inte det enklaste.. TÅLAMOD e något ja saknar just för tillfället..

Detta börjar bli vääääldigt långtråkigt.. Att bara vara hemma, har myror i hela kroppen ja skulle bara vilja gå ut o röra på mig, men de e ju inte så enkelt när man e som bambi på hal is just nu.. Längtar bara tills den dagen då man kan gå ut o gå.. Den dagen då kryckorna åker tillbaka till sjukhuset.. Vet att de e mest klagande just nu, men känner att de e en sån dag idag.. Idag har de inte vart kul, hade kunnat sova mig igenom denna dag faktiskt.. Säger usch på allt just nu..

Oki helt dålig har inte dagen vart i alla fall.. Fick en söt överraskning av Jojo idag på posten.. En liten burk med godis i.. Inget stort med de betyder otroligt mycket.. en liten krya på present.. :)) väldigt tacksam.. den förgyllde faktiskt min dag lite granna..

Äh nu e de nog slut klagat för idag.. :)

Idag e de sista dagen med ortosen som hjälpmedel i min rehablitering.. Känns väl lite så där faktiskt eftersom utan den känner jag mig som bambi på hal is.. Ser säkert ut så också, känns som om ja måste börja lära mig gå igen. Kämpade man inte med de tillräkligt som liten, men inte i mitt fall.. Ne nu e de bara börja rehabliteringen på allvar, visserligen har den ju vart allvarlig under hela tiden, men vissa dagar så har ja bara inte orkat gjort träningsprogrammet som ja har fått.. Ja vet jag får skylla mig själv, men att kämpa med skadan och sorgen de e inte alltid så lätt.. Tankar och känslor som pendlar upp o ner mer än en berg o dalbana..

Vet att för varje dag som går ska de bli bättre och lättare, men just nu väntar man bara på att begravningen ska vara över så att man kan börja bearbeta sorgen på riktigt eller va man ska kalla det.. Visserligen bearbetar jag känslorna kring denna sorg under tiden, men de blir nog verkligare när begravningen e över.. De e tufft just nu i alla fall så enkelt e de men de kommer bli bättre med tiden.. Å knät kommer också bli bra, de tar bara sin lilla tid..

Just nu e ja bara trött på krångel när de kommer till alla myndigheter man ska hanskas med under sjukskrivningen, alltså människorna som arbetar på försäkringskassan undra vart deras empati och medmänsklighet är.. Trodde att personer som arbetar på såna myndigheter skulle kunna visa lite mer medmänsklighet men tydligen så e dom som inkompetenta.. Blää för krångel och försäkringskassan säger jag bara..

Har kommit fram till mycket under senaste tiden och att under denna höst och resten av året ska handla om mig själv, ska bara koncentrera mig på att finna tillbaka till mig själv o försöka hitta tillbaka till lyckliga Nina.. Den Nina ja var en gång i tiden.. Detta ska ske genom att träna o ta hand om mig själv.. Minns att när ja träna så orkade ja mer och var inte så trött hela tiden.. Så efter att sjukgymnasten säger att ja får börjar träna på gymmet så kör ja igång.. Antingen med cambridge eller gi metoden har inte bestämt mig.. Men nu e de ändringar på gång, ut med de gamla och in med de nya helt enkelt.. :))

Allt som sker i ens liv har en mening, och meningen är att man som person ska bli starkare.. en nära vän brukar säga att livet ger inte en person hinder som man inte kan klara av.. eller något liknande.. Jag känner att alla motgångar som har funnits i mitt liv, existerar inte längre allt gammalt e glömt.. Känner inget för allt som har hänt.. Muren som ja hade byggt upp e helt borta visst de kommer väl alltid finns nån slags inre mur men ska försöka lära mig att lita på människor. Men den nina jag har vart kommer inte finnas kvar när ja väl hittar tillbaka, ska sluta tänka på att göra alla andra lyckliga.. Måste tänka på mig själv också..

Detta är något jag har insett nu, under tiden man har fått vart "ledig".. Äntligen har ja börjat släppa massa saker och känner att jag börjar smått hitta tillbaka till allt i mitt liv..

vecka 5 av 6

Ajjamen nu e jag inne på sluttampen med detta obehagliga skyddet som ja ska ha på mig när ja e uppe o går..Alltså kan lova er att de e inte kul att gå med helt rakt ben hela tiden, men de e bara bita ihop för de e bara en vecka kvar sen behöver ja inte använda de längre.. Men de betyder ju inte att de e helt klart än, men har kommit till insikt att de inte bara går att operera sen e de klart.. Utan detta kommer ta sin lilla tid, fast ja skulle ju gärna slippa allt här o nu så att man kan göra saker, för just nu skulle ja kunna städa hela lägenheten om de inte var för detta knä.. Men får väl ta o städa när ja kan städa.. De finns mycket ja vill göra men kan inte göra just nu, vardagliga sysslor som att städa o tvätta.. Försöker blunda för alla dessa dammråttor som finns här hemma.. Meen vadå de e ju husdjur.. ;) hihi

Tanken slog mig idag, att till hösten direkt efter att sjukgymnasten ger mig klartecken kommer ja ta tag i träningen igen.. Har ju ett gymkort men pg a av skador o för lite tid så har de inte använts på några månader.. Meen dirket jag får börjar träna på gym så kommer jag börja.. Nu får de vara slut på de här soff liggandet.. tänkte att slutet av 2011 ska bli ett hälsosammare år, så antigen kör ja igång med cambridge eller så kör ja igång med gi-metoden eller något sån.. bara för att kicka igång systemtet och förbränningen lite.. Så kanske man e redo för beachen 2012 i stället eftersom de blir inte så mycket strand tid denna sommar. :)) Hösten ska bara handla om mig och mitt välbefinnande.. Och skolan förstått.. Kommande termin måste ja lägga ner mer energi på än förra. Så skola,träna o jag e de som gäller så fort knät e bättre..

har ganska enkelt att tappa bort mig själv i allt som pågår omkring mig, å intalar mig att jag ska bli bättre på mycket.. men de tar sin lilla tid att inse vart problemet ligger. Ibland måste man se till sig själv också.. Inser att ja måste släppa på mycket gammalt som ligger o gror och de förstör ganska mycket för en själv. Så från o med nu e de ute med de gamla och in med det nya..
Det hjäper inte att älta gamla minnen och tankar utan det e dags att släppa de och gå vidare.. De finns vissa saker som alltid kommer följa med och vissa personer som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Men ska inte låta detta ta ner mig och förstöra allt som ja brukar...

En nära vän sa till mig att man vet aldrig när ens dag e kommen och de finns ingen idé att lägga ner energi på personer som bara vill sno den energin man själv har.

Carpe diem..

Puss på er alla

Ny vecka

En ny vecka och förhoppningsvis blir den bättre än förra veckan.. Eller allt e ju bättre en händelsen som skadade familjen förra veckan.. De e fortfarande tungt, ibland känns de som om de bara vart en otäck mardröm och att snart ringer dom å säger att vi ska åka dit o hälsa på.. Meen de kommer ju inte ske, hon e borta.. Vet inte när de kommer att bli verkligt, när ska man börja inse att hon verkligen har lämnat oss.. Visserligen vet ja långt inombords att de e verklighet för ja har haft samma dröm som när farmor dog, den drömmen hade jag i tisdags när vi fick veta att mummu dog.. Så de e verklighet.. Mina tankar går varje dag till min pappa o mamma och min faster som måste kämpa med allt annat. Dom har inte tiden att stanna till som oss andra.. <3

Inte med att jag har knät att kämpa med varje dag så, nu har man gått o blivit sjuk. matförgiftad trodde dom på vårdcentralen..så nu e de bara vila som gäller.. egentligen ska ja ju träna 2 gånger om dagen men just nu orkar ja faktiskt inte de.. så de får vänta tills man e frisk igen.. förhoppningsvis släpper detta om ett par dagar.. fick ja högre feber skulle ja kontakta vårdcentralen igen..

Just nu e de faktiskt lite långtråkigt, e inte van att bara ligga o stirra hela dagarna.. Meen nu e de bara gilla läget som min sjukgymnast sa till mig när ja var där.. Längtar absolut inte till augusti för då börjar den tuffa tiden i rehabliteringen.. men va ska man göra? knät ska bli bättre efter den här operationen. sjukgymnasten sa att dessa operationer brukar vara lyckade så de e bara bita ihop o göra sitt bästa.. blir ju inte helt återställd men till en viss del skulle de bli bättre i alla fall.. Så nästa sommar kanske man kan jobba igen i stället för att vara sjukskriven..

Jag känner mig ganska kluven om beskedet vi fick, känns så fel att detta känns mer än när min riktiga farmor lämnade oss.. Vet inte varför men mummu fanns ju alltid där för oss.. Spelade ingen roll att vi inte var hennes "riktiga" barnbarn vi var lika värda som dom andra.. Min egna farmor älskade oss också de vet ja, vet att hon var dålig också dom sista åren..De känns så fel bara, e de verkligen så fel som ja känner att de e?

Tuff vecka

Denna vecka har vart en väldigt tuff vecka, visserligen e den inte slut än.. Meen vet inte om veckan blir lättare än vad de e just nu.. Började med att ha ett besök hos sjukgymnasten som informerade mig om att de blir inge jobbande för mig alls denna sommar.. sen att rehabliteringen har bara just börjat och att de blir bara tuffare.. Men de var bara att "hoppa" där ifrån med ett leende på läpparna och försöka tänka att detta kommer bara bli bättre..

Sen kom den hemska tisdagen som man inte vill uppleva igen.. Alla säger att de blir lättare med tiden och de e väl till viss del sant. Just nu känns de ju lättare än dom andra dagarna men ja hade hellre behållt min mummu än att känna såhär..

Fick veta något hemskt igår, att en person i familjen anser att vi 3 inte var mummus "riktiga" barnbarn.. de sårade mig hemskt mycket.. Mummu har aldrig sett oss som "utomstående" vi har var lika mycket barnbarn som dom riktiga.. Hur kan man säga så? Visst att vi inte har något blodsband just till den sidan av familjen men vi har funnits där i 21 år.. De gjorde verkligen ont att en person som anser e en del av ens egna familj ser oss på de sättet.. Det var de sista jag trodde jag skulle få höra i denna hårda vecka.. Tur att man har resten av sin familj som man kan lita och vända sig till när man mår dåligt över detta..

Igenom min 25 år så har jag förlorat 6 betydelsefulla personer i mitt liv.. Men kan bara tänka på att dom har de bra där i himlen och dessa personer kommer leva vidare i våra minnen och i våra hjärtan igenom våra liv.. <3<3

Annars så spinner dagarna förbi, inne på min 4:e vecka efter operationen.. 2 veckor kvar innan skyddet ska bort och ja ska vara redo för hårdare rehablitering.. :))
nu börjar man små längta till skolan igen.. fattar inte varför men de ska bli skönt att komma tillbaka o träffa alla härliga klasskamrater igen.. Sommarlovet e långt men de e behövligt att vara ledig i en längre period eftersom efter sommaren e de ett helt år innan nästa lov kommer..

De sägs att sommaren 2014 e ja färdig utbildad lärare.. ;) förhoppningsvis infinner sig motivationen till pluggandet så länge också.. :))

I tisdags så hände de något som skakade hela familjen, något som vi alla inte väntade oss.. Våran älskade mummu somnade in.. Vid ett tiden i tisdags så slutade hennes hjärta slå..

Du kommer vara saknad av oss alla, en person som har haft en inverkan i ens liv.
Du var en helt underbar person som aldrig såg oss som något annat än dina egna barnbarn.

Jäämme kaipaammaan teitä

Så var de juli månad, veckorna går faktiskt ganska snabbt fast att man inte kan göra så himla mycket.. Nästan alla poäng från vårterminen e på sin plats förutom en tenta, väntar fortfarande på resultatet men de ser nog mörkt ut för att ja klarade nog inte den.. Men 16 augusti så e de ju omtenta i den så de e bara gå dit och göra ett nytt försök.. Får ju i alla fall läsa till hösten så inge oroligheter inför kommande terminen.. De löser sig..

dom här veckorna som har sprungit förbi så har de inte hänta så mycket nytt i mitt liv, eftersom knät inte e på topp än.. Imorgon e de dags för första besöket hos sjukgymnasten och de känns skönt och ska bli intressant och se va han säger om de så kallade framstegen som ska ha gjorts nu.. Inte för att ja känner så stor skillnad nu.. Men de e ju bara bita ihop och hoppas på att de blir bättre snart.

Igår var man till power meet tillsammans med brorsan, lille syrran och tuija. Det var väldigt roligt och komma ut o se massa folk.. Hihi ganska komiskt att människor man inte träffar här hemma i stan springer man på i västerås. Men hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med dom i alla fall.

De känns faktiskt ganska skönt att få vara "ledig" en sommar, de var länge sen ja bara kunde koppla av och bara vara.. Allt känns väldigt bra, allt går åt de hållet ja vill och jag känner mig väldigt lycklig lottad att jag har min familj och alla mina älskade vänner som har funnits här för mig när ja har behövt hjälp.

Tänker aldrig mer göra om mina misstag jag har gjort.. Det e bara JAG som gäller nu.. Kommer bara sätta mig själv först härdan efter..