Dag 1

Om mig

Ja den 9 december 1985 så föddes jag på mälarsjukhuset här i Eskilstuna. Hon som födde mig är Carina Säkkinen som är den bästa mamman som fanns. Vid hennes sida så fanns min pappa Gunnar Hansen.

Tydligen så kan man tydligt se att mina föräldrar inte e svenskar. Utan jag är halv finsk och halv dansk en salig blandning. Men klagar inte. Har bott i Eskilstuna hela mitt liv och kommer nog alltid att göra det också.
När jag var 4 år gammal så förlorade jag min pappa, det var en väldigt tragisk händelse i mitt liv. Pågrund av att man aldrig hann får så många minnen tillsammans med min pappa. Men har alltid haft min underbara mamma.
E uppväxt i en stor familj. Sammanlagt i min familj så e vi 6 barn. Men vi alla e inte riktigt syskon. Fast vi e som syskon allihopa.
Är ett mitten barn kan man säga. Men de trivs ja med.

Eftersom man förlorade sin pappa så tidigt var inte ens uppväxt alltid den bästa kanske. Detta var alltid något som påverkade ens personlighet..Var väl inte alltid en ängel, speciellt inte mot den nya mannen som kom in i våra liv efter min pappas död. Men han blev en "pappa" för mig också. Fast jag kommer alltid veta vem som e min riktiga pappa o att familjen i danmark e min släkt. Fast älskar min "pappa" också.

Som liten var ja som sagt ingen ängel, men var ändå ett barn som kunde hitta på massa bus och en pojkflicka. Hatade att ha klänningar o sånt där tjejigt.
Under tonåren så hade man ett par svåra år igenom hela högstadiet, vart utfryst från klassen som man fick börja i.. Detta gjorde att man nästan aldrig var i skolan och inte fick de betygen som man skulle få. De var en svår tid i mitt liv, kanske inte så enkel tid för familjen heller, men hade alltid min mamma som fanns där för mig och tvingade mig inte till att gå till skolan om de var jobbigt.

Denna tid har nog gjort mig till den personen ja e idag faktiskt. En stark och positiv person. Fast e ganska lekfull fortfarande. Fast en del tycker att man ska vara vuxen nu.
Så hittar ja alltid på något kul att göra. En pratglad person e ja också, de e inte alltid lätt att få tyst på mig. De e nog många som tycker att ja kan prata lite för mycket.
I gymnasiet utvecklades ja mycket, för att komma till en ny klass helt själv var något som skrämde mig väldigt mycket. Men i gymnasiet så mötet ja en av mina bästa vänner som än idag finns i mitt liv och jag e tacksam för all hjälp jag fick av mina lärare på djurgårdskolan för att klara mig igenom högstadiet.

Idagens läge så studerar ja själv till lärare på högskolan.
Det är nog mycket som mina lärare på djurgårdskolans förtjänt, hade ja inte haft dom hade ja nog aldrig läst till lärare.. Så tack till er.
Har ett antal år till att läsa, men när ja e klar har jag klarat ett av mina största utmaningar känner ja i alla fall.

Men den finns en annan person i mitt liv som man kan tacka för den personen ja e idag. Och det är min älskade mamma.
Hade ja inte haft henne, så hade ja kanske inte vart den ja e idag.

En kärleksfull, stark, envis och positiv person precis som min mamma.