Nu har man något att se framemot känns de som i alla fall.. Den 18 september säger ja bara tunisien tillsammans med min stjärna.. :P ja o kusinen ska ta oss ner till tunisien för att koppla av o bara umgås vi två i en hel vecka tillsammans.. Fast ja kanske har varit utomlands 4 veckor så känns de som om detta verkligen skulle behövas.. eller rättare sagt de behövs verkligen..

just nu känns de som om man bara blir mer förvirrad för varje dag som går, man tror att man ska kunna släppa en del saker och människor o kunna gå vidare men de e inte alltid så himla lätt som man får de att låta faktiskt.. Trodde verkligen ja hade lagt en person på hyllan o trodde ja aldrig mer skulle gråta för den personen mer, men så fel ja hade.. D e en person som nog aldrig kommer kunna släppa helt fast man gärna vill glömma o bara vara så e de inte så lätt.. Men men ska väl försöka i alla fall.. De e bara svårt när man alltid kommer finnas där o kommer alltid träffas på något sätt.. Sen finns de just nu en annan också, men tror de bara kommer att hållas på vänskaps nivå just nu i alla fall.. för tror inte de kommer att funkar riktigt nu.. Eftersom han e lite för krävande för min del.. känns som om ja håller på att kvävas i bland i mina egna tankar..

de känns som om de e rätt mycket just nu.. inte mer med att man har alla dessa tankar så ska mitt jävla skit knä krångla igen.. gillar de inte just nu.. blir tokig på detta.. om de ska fortsätta såhär resten av mitt liv så kommer ja en dag tappa tålamodet.. för de e såå frustrerande att man ibland gråter för att de krånglar så mycket.. allt detta för en kväll på harrys.. inte ok..