Kom inte på någon bra titel på detta inlägg.. Vet inte vart ja ska börja någonstans, utåt så kan de verka som om man lever o e lycklig men de e inte alltid det e så i verkligheten.. just nu så e ja faktiskt ganska förvirrad i mitt huvud.. vet inte riktigt vart ja har mina känslor om ja ska vara ärlig.. de finns en person i mitt liv som ja vet tycker om mig o vill vara med mig.. men ja vet inte riktigt vart mina egna känslor för denna personen e.. Innan ja åkte i väg tillsammans med jobbet så visste ja precis va ja kände och va ja ville.. men dessto mer denna person visade sitt riktiga jag så blev ja själv mer avvaktnade och kände mig allt mer pressad att känna precis som honom.. O jag vet själv att så fort ja blir pressad till något så stänger ja av allt o stänger in mig själv tillsammans med mina känslor.. trodde verkligen de skulle kännas annorlund nu när vi träffades igen, men så blev de inte.. såå nu e ja totalt förvirrad.. Suck säger ja bara..

Varför kan inte livet vara enkelt? varför ska de vara så himla svårt hela tiden? men de e väl inte meningen att allt bara ska flyta på..

Å snart börjar skolan igen.. har lite kluvna känslor inför de också faktiskt.. vet att ja klarar av skolan men efter kärringens kommentarer på min sista tenta så fick ja väl lite tvivel på mig själv... Kommer ja verkligen kunna bli en lärare som kan hjälpa elever med de svenska språket? e ja gjorde för att blir lärare? eller e ja så dålig på svenska som kärringen säger? de här har alltid vart en dröm för mig.. att bli lärare.. kanske inte e mitt yrke? vette fan asså.. ska i alla fall försöka göra mitt bästa just nu..

Lider lite av åldersnoja kan vi kalla de.. 25 i december.. de känns ganska stort o lite små jobbigt.. egentligen e de väl inget, men men de e väl bara ja som känner mig lite små stressad över de..