Nu kommer de blir världens deppinlägg.. e bara tvungen har för mycket i mina tankar just nu.. De började smått igår, men idag har de inte varit roligt.. De e väl bara för att man har så mycket kärlek runt sig som man börjar tänka tillbaka.. E glad för två personer i min närhet som har hittat kärleken igen..
Dom som tillbringade dom första sommarmånaderna tillsammans med mig kunde nog se på att ja var högt förälskad i en person.. Så ja kände för honom har inte känt för någon förut.. Denna person fick mig att le, fick mig att må bra, fick mig att öppna ögonen för resten av världen.. Trodde de inte va möjligt att känna så för någon igen.. Men när ja började känna så för honom så svävade ja på rosa moln hela dagarna.. Hade ett leende på läpparna jämt.. Mitt hjärta var helt för en gång skull.. Sen rasade den omgivningen man kan inte skydda sig från allt.. Man river murarna o släpper in en människa så in tätt på..
Du låg o viskade i mitt öra att ja kommer aldrig svika dig, kommer aldrig krossa ditt hjärta..
Men den dagen kom också...Den dagen då du verkligen stampade på mitt hjärta o försvann ur mitt liv.. Att du kunde ljuga om såna saker, att du ens kunde ligga i min säng o säga såna saker.. Fattar inte hur du kunde göra så..
I det ögonblicket så rasade allt.. lovar allt.. hade ingen lust att leva längre.. När ja kom hem låg ja i sängen o bara skackade..
Tror ja aldrig mer kommer känna så får någon person.. pågrund av att ja e för rädd att släppa in någon in på livet.. Vill inte att någon ska komma mitt hjärta nära.. Ingen ska få öppna mig som du gjorde.. Hur ska man kunna lita på någon? hur ska man kunna älska någon?
E rädd för att ja kommer skrämma bort alla som kommer mig för nära in på.. Trodde att ja skulle komma över detta som hände, men de kommer väl ta mig en evighet.. Kändes som ett tag att du inte fanns där längre men de e som om mitt hjärta inte vill släppa allt..
Lyckan kommer väl en dag när man minsta anar de som alla säger hela tiden..
My hearts is brooken
Så där ja..
1 kommentar:
Jag lovar dig att du någon gång kommer att våga öppna dig igen. Jag hade också tappat tron och hoppet men så en dag hittar man den där personen som man kan prata med allt om och som finns där.
Det är förjävligt att en ynka person kan få en att må så dåligt...När det finns så många personer så faktikst får en att må bra. Det tar tid, det måste jag erkänna men det är värt det, tro mig!
Kramelikarm
Skicka en kommentar