Sidor

måndag 10 november 2008

Dont now!

Ja ni här trodde man att det skulle bli en lugn helg framför tv-soffan.. En trevlig helg tillsammans med personer som man bryr sig om..
Det gick inte helt som planerat kan ja lova.. De ingick inte alls i planerna, men man kan inte räkna man ska få som man vill jämt..
Trodde att de skulle bli lugnt efter veckan med massa sjukdomar, först blev ja liggandes å sen vart de en visit på akuten med kusinen som har hjärnhinneinflammation, men de vart inte bara en gång.
Var där uppe å härjade i lördags eftersom hon inte har blivit bättre något.
Men vi gav upp å åkte hem..
Massa intriger i helgen kan ja bara tala om, de värsta i denna intrig så var de min bästa kompis o min syrra som va inblandade.. Så de var inte lätt för mig alls, visste inte vart ja skulle ställa mig,
så tidigt bestämde ja mig för att inte ta någons sida, men de slutade med att man var osams med båda
Men nu verkar de ha löst sig o hoppas verkligen på de bästa just nu...
Men tyvärr i detta så har de skadat våran vänskap väldigt mycket... Vet inte alls va ja ska skriva just nu kände bara för att skriva av mig lite i stället för att ha de inne i mig själv de e ju inte så trevligt..

Du ska veta att de kommer ta sin lilla tid innan detta e läkt, vet att du själv vet om de.. Men just nu känner ja mig så sviken..Anklagar inte bara dig.. Ni var två om saken, den andra personen vet också va ja känner just nu.. Så här hårt sviken trodde ja aldrig att ja skulle bli.. Men du e fortfarande min bästa vän, å en dag så ska vi lösa detta och ta oss tillbaka till dit vi har varit.. För en sak e säkert vill ju inte förlora dig eller vänskapen som vi har byggt upp.. de e vissa saker som får vänta tills vi e tillbaka till den rutan.. å bara den saken gör ont i mig, vi hade planerat detta å såg framemot de otroligt, de skulle bli våran nystart tillsammans.. Men just nu får de vänta tills alla sår e läkta.. vet att du också e ledsen över va som har hänt.. Å du ska veta att ja inte vänder ryggen till helt.. Dörren finns öppen men de kommer gå sakta..

Inga kommentarer: