Ojdå

Hoppsan de var visst ett tag sen jag bloggade.. Meen som vanligt har man massa annat som tar upp tiden och då hinner man inte sätta sig o blogga.. Sen kanske jag inte har haft så mycket att skriva om egentligen.. Fast jag vet att jag har haft tusen av tankar som jag kanske skulle ha behövt skriva ner..

Ja gott folk sommaren e över och hösten är här.. Hmm vet inte om jag kan säga att detta var en bra sommar eller om de var en dålig sommar faktiskt.. Kanske en kombination av båda. Till en början var sommaren väldigt bra faktiskt.. Började sommarjobba och allt flöt på, hade något att längta till.. Visste att efter sommarjobbet skulle jag ta mitt hem och flytta till min älskling här i Avesta och vi skulle påbörja vårt nya liv tillsammans i ett hus tillsammans med dom två små trollen.. Efter ett tag på sommarjobbet insåg jag att de där med trivseln var väl inte den bästa, men bestämde mig att jag skulle hålla ut hela sommaren.. Men de var mycket annat som spelade in också.. Bara tanken av att jag och älsklingen inte skulle kunna ses så ofta gav min panik.. Så e de när tankarna spelar spratt i huvudet på en..

Men sommaren verkade bli bra i alla fall.. Vi firade lillesyrran som fyllde 20.. Tänk va tiden går snabbt egentligen, ibland e de ganska otäckt. Men nu e hon inte så liten längre.

Innan sommaren visst vi att min morfar inte hade de så bra och vi alla hoppades på att de kanske skulle börja gå åt rätt håll och han skulle kämpa sig igenom sommaren i alla fall.. Förra året i juli förlorade familjen en betydelsefull person i våra liv och de var jobbigt.. Denna sommaren i juli fick jag ett samtal som jag inte ville ha.. Min älskade morfar hade bestämt sig för att sluta kämpa mot den hemska sjukdomen som han hat haft i 2 år nästan.. Den 13 juli fick han äntligen somna in och slippa lida mer.. Denna dag var den jobbigaste dagen på länge i mitt liv. Det gjorde så hemskt ont..

MIn morfar var verkligen den mest underbaraste personen som har funnits. Han e den som har funnits där i våra liv och vakat över oss på ett sätt sen min egna pappa försvann ur våra liv.. Än idag så gör de ont att tänka på honom. Samtalet kanske inte kom som en chock men det var ändå jätte jobbigt. Morfar du kommer alltid finnas i mina tankar och mitt hjärta.. <3 nbsp="nbsp" p="p">
Så även den här sommaren förlorade vi en underbar person och de kommer ta en tid innan detta sår läker igen. Men kommer alltid minnas morfar för den personen han alltid vart..

Efter denna hemska nyhet kändes det som om inget annat spelade någon roll förutom min familj och min älskling och dom två små sötnötarna jag har i mitt liv.. Tappade orken för att jobb och gav nästan upp.. Jag är otroligt glad att jag hade min familj och min älskling som stöttade mig igenom denna tuffa tid hade nog inte klarat mig igenom detta utan honom faktiskt.. Älskar dig Johan...

Jaha men nu är jag i alla fall en avestabo sen två månader tillbaka cirka.. och trivs verkligen här.. Jag hör hemma där mitt hjärta bor..

Skolan har också börjat och kan tala om att de tempot vi läser i nu hoppas jag att jag slipper resten av min skoltid.. Suck säger jag bara.. Måste verkligen läsa allt och hänga med för att de ska gå den här terminen.. Det är bara skärpa sig.. Känner väl att motivationen inte har vart i topp i början men nu känner jag att det är dags att leta reda på den och ta sig i kragen..

En annan toppen nyhet är att jag är nu mera förlovad.. Jag och älsklingen förlovade oss den 15/9 :) känns helt underbart.. Vet att en del människor kanske tänker fan va snabbt de skedde.. men varför ska man vänta när man känner såhär starkt för någon.. Han e den jag vill leva med resten av mitt liv med.. så varför vänta?

Som jag skrev i början denna sommar har både vart bra och dålig.. de finns mycket av bra och sen tråkiga saker. Jag hoppas att de dåliga håller sig borta nu ett tag och att framtiden ser ljus ut..

Kram på er