Riva muren

De kanske e på tiden att man river den muren som man har byggt upp under de två åren som har passerat.. Denna mur som man har byggt upp kring sig för att inte riskera att bli så sårad som man en gång blev har nog blivit alldeles för hög o de skulle krävas otroligt mycket för att riva ner den o känna sig säker igen..

Ligger här o funderar om de e meningen att denna mur ska finnas kvar för att man inte ska bli sårad ännu en gång i livet..Ja ligger o tänker tillbaka till de minnena som man har kvar efter allt.. De kan fortfarande göra ont bara att tänka på de..

De e nog på tiden att man släpper allt de där o bara låter de komma som de kommer.. lita mer på sina egna känslor o så.. istället för att direkt bygga på muren ännu mer.. Kommer nog aldrig mer kunna lita till 100 procent på en kille, inte efter allt skit man har vart med om.. Men när ja ser hur lycklig min stjärna e nu för tiden o hon har inte heller haft de så lätt, så börjar ja undra om de e på tiden att ja själv kanske ska tillåta mig själv att vara lycklig..

Eller lycklig e ja förtillfället.. E väl bara rädd för att släppa in någon i mitt liv, e rädd för att ja ska förstöra allt som ja brukar göra.. De lyckas ja ju alltid med... De kanske e på tiden att ja ska låta mig själv riva muren o bara försöka ta de som det kommer istället för överanalysera allt som händer..