Påsken över..

Så var denna högtid över också.. Haft en helt underbar påsk tillsammans med hela familjen.. Åkte till päronen redan i torsdags för att börja påsken.. De var en lugn o skön påsk med massa familje mys.. Syskonen som inte bor i stan var också hemma för att hälsa på.. De var trevligt att träffa dom också.. Jani som e bosatt i gbg tillsammans med malin såg såå himla lycklig ut, de e ju förstårligt egentligen dom väntar ju barn.. Den lilla krabbaten kommer i juli.. :)) tror hela familjen väntar med spänning på att hon/han ska komma ut i världen.. ska bli jätte roligt fast man egentligen inte e riktiga syskon känns de kul att man ska bli "faster".. Mirka från london var också hemma fast utan sin man.. Men alltid lika trevligt att träffa alla dom..

Har mest tillbringat tid tillsammans med alla under påsken, skippat allt pluggande faktiskt visst kanske inte de smartaste men kände att ja behövde en lite paus o bara vara.. De e alltid lika kul att umgås med familjen..

Så vill tacka min familj för en helt underbar påsk....

Annars e de som vanligt, håller fortfarande på med cambridge å de kommer ja göra tills ja har nått mitt slut mål i alla fall försöka nå de innan sommaren, annars så påbörjas de efter sommaren igen.. 75 kilo... de e det första målet ja har.. bara 12 kilo kvar sen e ja där.. :D:D känner mig faktiskt piggare o gladare.. Man orkar mycket mera o man kanske börjar trivas med sig själv..

Så här i påsk tiderna så kommer ofta mycket minnen o känslor upp inte för att ja pratar med någon om de.. Håller det mesta för mig själv. men sån e ja väl... Man saknar sin släkt i danmark o sina vänner där nere.. Har inte varit där sen vi begravde farmor.. De kanske e fel av mig men har inte känt mig redo för att möta danmark utan att min farmor finns där.. Men de kanske e dags för de..

Det finns många tankar.. Ibland kan de kännas som om man har glömt pappa.. Min riktiga pappa.. Minnerna försvinner sakta men säkert kännes det som.. Har knappt några riktiga minner från den tiden.. De känns som om man får skuldkänslor varje gång man kallar erik för pappa... Han e ju inte min pappa.. Ja har en pappa fast han e begraven o finns bara i våra tankar.. Vill inte vakna upp en dag o känna att han e helt borta.. Vill inte glömma honom vill aldrig behöva känna skuldkänslor... Han kommer alltid vara min pappa, men varför skulle han tas i från oss innan vi lärde känna honom ordentligt.. De e lite små tungt i bland..

Why did you leave us?
Did´nt you love us?
I loved you so much but one day
where you gone, i did´nt see you any more.
It was dark and you wasent home there we left you..
The room was empty and the bed to..
You left us in tears and hurting heart´s