Vid den här tiden förra året så låg jag i min säng som ett apatiskt barn.. Visste varken vad ja hette eller vad ja kände.. Om ja skulle gråta eller kasta sönder saker.. Det kom i vågor alla känslor..
Fy fan det var den värsta dagen i hela mitt liv.. Trodde verkligen inte jag skulle kunna känna något mer någon gång i mitt liv..
Allt ja hade känt var bara en stor fet lögn.. Värsta lögnen en person kan leva med.. Men den var inte min att leva med.. Men får leva med ärren i mitt hjärta för alltid..
Kan fortfarande tänka tillbaka på den tiden mellan juni - augusti 2008 nog dom bästa månaderna som ja känt på länge efter mitt ex.. men de fick ja ju inte behålla länge..
Den dagen ja fick veta allt försvann allt framför mina ögon.. Fick panikångest o ville bara försvinna..
Sjunka genom jorden och inte leva längre.. Hade mina vänner och min familj fortfarande men de hjälpte inte så mycket.. Så mycket hat ja hade inom mig dom dagarna ville bara krypa fram o slå ihjäl den personen..
Så tänker man på det ett år senare... Varför var man så blind? varför ville man inte inse sanningen..
Satt på flygplanet och tänkte varför kan de inte bara störta? Men så fort man landade så vart det andra tankar.. Bättre vart det när man fick lära känna änglarna.. De var som en sten släppte från hjärtat och man mådde bra... Allt var perfekt.. Tänker tillbaka till den tiden och man älskade sitt liv.. De handlade bara om mig...
Så skönt
Men ändå kan man känna sig ledsen och ha ont i hjärtat.. Å tänka e de här verkligen allt jag e värd?
Att leva i en lögn för att vara lycklig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar