Usch, fy o bläää

Såå känns de just nu.. Alltså de e inte att ja mår dåligt på något sett... men e sååå missnöjd med min kropp just nu.. Skulle bara vilja gå ner.. Känns liksom som om e väldigt fet just nu.. Känns som om man ska bli lika stor som man var året 2005 å de vill ja verkligen inte bli.. Så står i valet o kvalet om ja ska börja med cambridge igen för att gå ner lite granna i alla fall.. sen börja med gi metoden.. Bara starta lite snabbt med cambridge o sen gå över till gi.. Vill kunna gå ut, utan att skämas över min kropp.. Förra året så hade man gått ner massor men dom har man väl gått upp igen.. Så känns de i alla fall..
Förra sommaren så kunde man gå utan en tröja över armarna och man kunde ha snygga kläder utan att liksom känna att magen kanske hänger över jeansen eller att man ser magen under jeansen...
Suck säger ja bara.. varför kan man inte bara vara nöjd hur med hur man ser ut..
Visst man måste också träna för att komma i form men ska ta tag i den biten nästa vecka har ja intalat mig själv.. Inte bara för vikten skull, för knäts skull har slavart som fan med rehabliteringen.. men måste verkligen det nu!!! tänk om man hade någon som bara kom o knuffa ur mig ur sängen på morgonen så man liksom kom iväg..
Men ska boka en tid för en introduktion på gymmet nästa vecka också.. Så man får lite kolla på maskinerna där nere.. Fast får ju inte träna knät med vikter.. Men överkroppen kan man ju träna...

Usch att man ska vara såååå jävla lat...

bild 1 2005 över 100 kg
bild 2 2008 under 80 kg
bild 3 2009 runt 90..

VILL SE UT SOM 1 ÅR SEN

Ett nytt kapitel

Om en vecka typ så börjar ett nytt kapitel i mitt liv som student på mdh.. dags att göra en dröm verklig, dags att börja studera till lärare som jag har varit inne på många gånger att göra efter jag tog studenten men det har inte blivit så bara.. Men nu så e de dags för det.. :D e lite små nervös och spänd inför hur det ska gå egentligen...
Många tror väl att ja e dum i huvudet som börjar studera igen, eftersom ja redan har studerat till undersköterska ett år förut.. Men nu har ja jobbet i 3 år med det yrket å som det ser ut nu med mitt knä så funkar det inte att vara personlig assistent..
För ett drygt år sen så skulle också ett nytt kapitel börja i mitt liv men tyvärr så sprack dom drömmarna efter att en vän svek mig såå himla hårt.. det kan var lika bra..

Detta kapitel kanske blir mycket bättre.. får ordning på allt liksom.. visst de kommer bli tufft men ska försöka i alla fall.. speciellt ekonomiskt.. men ska försöka att inte göra av med pengarna på så mycket onödigt skit som man inte behöver egentligen
Det e till o med dags att sluta festa så mycket.. känner inte för det längre helt enkelt.. Visst man e bara 23 men nu har man hållt på så här i 3 år.. Dags att byta sida..

En sak fattas bara.. de e att hitta någon att dela vardagen med.. kanske uppleva kärleken igen o sånt där.. Känner att de e en sak som fattas just nu.. speciellt när alla andra har hittat de.. men man ska inte leta o de gör ja inte.. Bara hitta någon som bryr sig om en o håller om en om nätterna.. Som finns där vid ens sida när man mest behöver det..En dag så får ja nog de också.. Hoppas de i alla fall.. men ja lyckas alltid förstöra sånt där..
Eller senaste gången var de inte ja... de var en idiot som gav en förfalska förhoppningar om o om igen..

Klart...

Nu e de klart inför hösten.. Fick tjänstledigt från jobbet i tre månader efter mycket om o men... De känns skönt att de e löst i alla fall. Kan man pusta ut en stund till innan man ska börja i skolan.. Högskolan inför hösten, såå spännande det ska bli.. Ser riktigt framemot de om ja ska vara ärlig. Folk tror väl ja e knäpp som börjar plugga igen, men de ska bli intressant och se om man klarar av det tempot men de ska nog funka..
Knät e som vanligt fast ja kan ju röra mig mer än vad ja kunde förut.. De känns ganska skönt att man kanske kan börja leva normalt igen. Fast ska inte ta ut något i förskott.. Ont har ja fortfarande, men inte lika ont som förut..
Nu när man ska börja i skolan så har man mer tid att koncentrera sig på att träna dom passen som ja ska göra för att rehabliterat mitt knä...
Funderar på att börja med cambridge igen.. Känner att man kanske har gått upp några kilo när man har varit sjukskriven under sommaren.. :S de känns mindre roligt..
Vill inte bli tjockare..
De var allt för mig denna kväll.. puss

Hösten på ingång

Tror nog att den e på ingång nu, det känns i alla fall på kvällarna... De börjar bli väldigt kallt om kvällarna.. Tänk att man har missat en hel sommar.. Denna sommar har inte varit rolig, eftersom min skada har gjort mig ganska handikappad.. Så har sommaren varit väldigt tråkig.
Vet inte hur hösten blir ännu. Dags för ett läkarbesök idag, då får vi se hur de kommer se ut.. Förhoppningsvis sjukskriver han mig en månad till så jag hinner friskna till i knät och att ja hinner träna upp knät i lugn o ro så man slipper stressa innan man ska till jobbet.. Inte för ja har lust att gå tillbaka just nu.. Vill helts av allt bli frisk i knät först så att man kanske kan fortsätta med sig jobb i något år till än att hålla på att hoppa fram o tillbaka som sjukskriven...
Åfesten har hållt på i 9 dagar o i lördags tog den slut..
Va tillsammans med tjejerna i lördags för första gången på 3 månader kändes ok.. hade en trevlig kväll tillsammans med dom.. Gästade också harrys på kvällen där.. Man hade allt i bakhuvudet så fick såna rysningar på övervåningen, men satt mest på uteserveringen hade ingen större lust att springa runt där inne bland allt folk o riskera att kanske knät pajar igen..

Annars e de väl som vanligt med allt.. Dagarna bara springer förbi.. Å snart så e de inte långt kvar till september månad.. Vet inte var månaderna har tagit vägen.. Har inte gjort ett skit i sommar förutom att varit i halmstad en sväng.. annars bara varit hemma o tagit de försiktigt..

1 år sen

Vid den här tiden förra året så låg jag i min säng som ett apatiskt barn.. Visste varken vad ja hette eller vad ja kände.. Om ja skulle gråta eller kasta sönder saker.. Det kom i vågor alla känslor..
Fy fan det var den värsta dagen i hela mitt liv.. Trodde verkligen inte jag skulle kunna känna något mer någon gång i mitt liv..
Allt ja hade känt var bara en stor fet lögn.. Värsta lögnen en person kan leva med.. Men den var inte min att leva med.. Men får leva med ärren i mitt hjärta för alltid..
Kan fortfarande tänka tillbaka på den tiden mellan juni - augusti 2008 nog dom bästa månaderna som ja känt på länge efter mitt ex.. men de fick ja ju inte behålla länge..
Den dagen ja fick veta allt försvann allt framför mina ögon.. Fick panikångest o ville bara försvinna..
Sjunka genom jorden och inte leva längre.. Hade mina vänner och min familj fortfarande men de hjälpte inte så mycket.. Så mycket hat ja hade inom mig dom dagarna ville bara krypa fram o slå ihjäl den personen..
Så tänker man på det ett år senare... Varför var man så blind? varför ville man inte inse sanningen..

Satt på flygplanet och tänkte varför kan de inte bara störta? Men så fort man landade så vart det andra tankar.. Bättre vart det när man fick lära känna änglarna.. De var som en sten släppte från hjärtat och man mådde bra... Allt var perfekt.. Tänker tillbaka till den tiden och man älskade sitt liv.. De handlade bara om mig...
Så skönt

Men ändå kan man känna sig ledsen och ha ont i hjärtat.. Å tänka e de här verkligen allt jag e värd?
Att leva i en lögn för att vara lycklig..