Snurvel

Japp förkyld e man, denna vecka började inte som man kunde tro.. Här var ja helt inställd på att träna som bara den första veckan med nya kortet.. Tji fick ja..

På natten där så kom förkyldningen plus en konstig värk i min vänstra arm.. Nej gott folk inte träningsvärk.. Kunde inte räta ut armen åå fy fan va ont ja hade.. Men de var bara bita i hop o jobba.. Förkyldningen håller i sig fortfarande, får knappt sömn på nätterna eftersom man inte kan andas..

Idag e man ganska slut när man har jobbat hela veckan med feber o förkyldning, men va ska man göra.. När man har en chef som klagar o säger att man e svag som e sjuk.

Börjar tappa all lust att jobba kvar där.. Inge fel på familjen absolut inte,

men de e allt runt omkring som pågår så tar mina krafter o min lust till att fortsätta.

Inte har man någon som man kan prata med heller om allt

känns som man inte kan vända sig någonstans just nu, å då blir allt så mycket jobbigare.

Detta kanske låter med som ett klagoinlägg än något annat men måste få skriva av mig allt annars så blir ja knäpp med alla tankar i huvudet.

En bra person i mitt liv sa en gång till mig att man aldrig ska ta med jobbet hem.

Men de e något jag gör varje dag.

Å nu börjar de bli tufft för ja vet inte vad ja ska göra. Vill inte sluta, men ser ingen annan utväg om ja nu inte ska bli utbränd å gå in i väggen som 24 åring..

Tyvärr så kanske inte mitt jobb verkar så lätt som alla tror, alla tror att ja går dit o kollar på tv eller läser hela dagarna, men så e de inte.

Annars så e de väl som de brukar känner mig väl inte på topp just nu. Men de finns personer som stöttar mig i allt och folk som står ut när ja klagar.

Min familj, min kusinvitamin och tuija. Tack för att ni står ut med mitt klagande hela dagarna ibland.
Om ni inte fanns skulle ja nog stänga in allt å må ännu sämre..

God natt