Everything is perfekt...

Jahapp nu e de fredag igen, som vanligt springer dagarna förbi i veckorna.. Har visserligen bara jobbat 4 dagar pågrund av mitt knä..Men de e vanligt att tiden går snabbt nu för tiden speciellt när man har massa saker framför sig o sånt som känns roligt... Förut hade man inte mycket att tänka på som var roligt då var de mest jobb o jobb..

Den här veckan har inte varit så händelserik.. Förutom att ja tog tjuren i hornen igår o pratade med min chef om att ja mår dåligt inför sommaren o kroatien.. Å de kändes skönt att han förstod va ja sa den här gången.. Har kommit på att ja kan sträcka mig till att vara där nere i två veckor men inte mer.. Om ja e där nere längre så vet ja inte va som händer.. För ja har ingen lust att må så dåligt igen..



Den här helgen har ja inte mycket planerat förutom att Linn kommer till stan.. :D e så glad att ja ska få se henne igen, har inte sett henne på ett antal månader så de ska bli jätte roligt.. Så imorgon ska hon sova kvar här hos mig så slipper vi avbryta allt bara för att hon måste hem..
Så de blir väl att käka något gått, snacka hela kvällen.. Kanske blir att gå ut o ta en cider också tillsammans med kusinvitamin.. Har ju inte sett henne på hela veckan.. :P de e ju fan illa.. hihihi



Kom på här för nån dag sen att de e 3 år sen min farmor lämnade oss o flyttade till himlen till dom andra i familjen.. Satt i bilen på jobbet o så slog de mig bara..
De e inte ofta man tänker på dom som har gått bort, men den dagen så vart de lite små jobbigt..
I år e de 20 år sen min pappa o farfar lämnade oss utan att säga hej då.. Fick aldrig se min pappa mer, hann aldrig säga hej då.. Sen e de 8 år sen min faster inte ville leva längre så hon gjorde slut på sitt egna liv... Man kan inte tro att så många redan har lämnat en fast man bara e 23 år så har 4 betydelsefulla människor lämnat mitt liv.. Å ingen av dom hann man säga hej då åt innan dom lämnade jorden..
Å när man tänker på de, så kan man undra om familjen i danmark verkligen bryr sig om oss 3 här hemma i sverige.. Om dom någonsin pratar om oss på alla familjemiddagar o tillställningar.. Om våra namn kommer upp.. Om någon av dom bryr sig hur vi mår eller hur de går för oss i våra liv? Om vi betyder något för dom?

Visst dom har sina egna familjer, men vi e ju också en del av deras familjer..
De som mest gör ont e faktiskt att mamma kanske har rätt, dom bryr sig inte mer nu när vi e äldre.. Å nu när man e äldre så tänker man mycket på just nu.. för vi har nog aldrig varit en del av den familjen efter pappas bortgång..



Men e glad att ja har min familj här hemma..Mina föräldrar, mina syskon, mina vänner, min kusin, min moster o hennes familj, min morfar